Sara

Det var länge sen jag skrev här nu.. Har ju en ny blogg som jag hellre använder.. Men det känns bättre att skriva om jobbiga saker här. Vill inte sota ner min nya blogg också. Inte för att det nån som läser, men ändå.

Hela den här grejen med E har tagit hårdare på mig än vad jag nog vill erkänna. Det gör ont att tänka tanken att jag ännu än gång blivit över huvudet förälskad i fel person. Jag vill liksom inte påminnas om det två års helvete jag hade förra gången. Jag orkar inte med fler sömnlösa nätter. Jag vill bara glömma och gå vidare. Men det är ju inte alltid lätt, känns nånstans som att så fort det börjar kännas lite bättre så ska det gnidas tillbaka igen, kastas rakt upp i ansiktet på mig. Ibland hatar jag verkligen facebook. men inte lika mycket som att jag hatar att bli bortvald. och måste hon vara så jävla söt? tycker inte om mig sjäv just nu.

godnatt

Ja ni. 2007. Har väll varit ett helt okej år. dock inte riktigt lika härligt som 2006. men har väll varit ganska händelserikt det också.

Det började väll med en bakisfrukost på McDonalds. Men efter det så hände inte så mycket i början av året. En resa till Kina var det över sportlovet. Peking är en helt underbar stad, även om jag hade lite svårigheter med att förstå strukturen på den. Men shoppingen var helt underbar =P

Efter det var det dags för mig att fylla arton, och det var väll det som startade hela "partyvåren". Hade fest med min kära pappa som fyllde 50. Trodde att det skulle kunna bli lite småtrist, men det blev faktiskt riktigt lyckat... tack vare alla mina underbara kompisar, tack =)

Ja sen kom den underbara våren. Det var fullt upp med utgångar, studentskivor och diverse andra fester. Helt underbart. Men jag kom överfund med vad ordet sliten verkligen innebär. Det var mer plugg än någonsin tidigare och hur mycket jag än ville, så räckte väll tiden egentligen inte till. Det märkte jag när min kropp började protestera mot slutet av våren o början av sommaren. Efter ett antal olika läkarebesök fick jag till slut några konstiga tabletter som faktiskt kunde göra att jag kunde börja äta normalt igen utan att vika mig av smärta. Härligt.

Men det som var bäst under våren var trots allt Paris. Den bästa resan någonsin, för min del. Helt underbart. Underbar stad, underbara människor, det kunde inte varit bättre. Går inte att beskriva i ord men jag kommer aldrig glömma våra kvällar på ballkongen <3

Under våren träffade jag Micke. Fort gick det, och helt plötsligt hade jag pojkvän. Var väll inte helt rätt egentligen nu när man ser tillbaka på det. Men det kvar kul och mysigt och jag ångrar ingenting.

Sommaren började med att jag och Emilie drog iväg till Hultsfred. Det var underbart. Lite tält och hjärnceller fattigare kom vi hem några dagar senare, men väldigt nöjda.

Sedan var det Taizé i år igen. Jag och Anna fick jobb som nattvakter. Lite synd att vi missade morgonbönerna, men jag måste erkänna såhär i efterhand att det var ganska roligt. Jag menar jag hade ju Anna ^^

Sedan var det medeltidsveckan. Hade kanske lite väl höga förväntningar på den veckan. Så blev kanske inte lika bra som jag förväntat mig. Kaos var det här och där. Var roligt på det stora hela. Slutade däremot inte så där jätte bra. Men jag kommer fortfarande alltid kunna skratta åt mig själv så fort jag hör namnet Ceasar.

Sen var ju sommaren slut och skolan började igen. Det var dags att fixa studentskiva och flak. och självklart var jag dum nog att ta på mig ansvaret. Men som tur är så fick jag ju hjälp av Frida. Tack.
Precis som förut när sommaren tog slut, tog även mitt o mickes förhållande slut. känns som att jag börjar se ett mönster där.

I övrigt var hösten väldigt seg. Orkade inte göra så mycket i största allmänhet och kände mig lite smått avlägsen från allt som har med verklighet att göra. och att det började gå sämre för AIK mot slutet, hjälpte ju inte direkt.

Berlin blev det på höstlovet och jag blev kär direkt. Även fast det inte var mycket fritid så lärde jag, anna och annika oss att älska staden.

Sedan kom den meterologiskt obefintliga vintern. ingen kyla. ingen snö. arbeten om växthuseffekten gjorde att känslan av hopplöshet kändes ganska påtaglig. Sedan kom julen. självklart så blev jag jätte sjuk och orkade knappt öppna mina egna julklappar. Tror aldrig jag har fått så många fina julklappar tidigare. Fick en bärbar dator.. som fortfarande inte kommit. en ny kamera. en playstation 3 att dela med min far. hårfön, högtalare och lite andra smågrejer... aldeles för mkt fina saker egentligen. men jag ska inte klaga.

Sedan blev jag frisk lagom till nyår, där det efter lite kaos tillslut blev middag och fest. Det var lite småsegt, men jag hade alla kompisar jag älskar där, så det blev bra i alla fall... till en början

Det var väll kort det här året. Vad som händer nästa återstår att se. Med hoppas o tror att även den här våren blir underbar. Året började förjävligt. Men om man ser på det possitivt så kan det ju faktiskt inte bli så mycket värre...

Puss o kram, och gott nytt år!

Jag har verkligen blivit extremt dålig på at shoppa. Förut kunde jag köpa hur mycket som helst, men framförallt så kunde jag så fort jag gick in i en butik plocka ut exakt det jag tyckte om i butiken utan större problem. Min garderob är en katastrof för tillfället. Har nästan bara en massa gammal skit som man nästan skäms över att använda. Jag vet ungefär vad jag vill ha, tror jag, men så fort jag går in i en butik så orkar jag liksom inte längre... Jag menar förut kunde jag gå in en HM-butik. Stanna där o prova saker i två timmar och sedan komma ut typ 8 plagg rikare och 3000 spänn fattigare... Det går liksom inte längre, även fast jag fortfarande har pengarna... Suck... jag som brukade "terapishoppa" när jag mådde dåligt. det funkar inte längre.. jaja. ska göra några nya försök nästa vecka.
Puss o kram.

Jag är lite småkosntig just nu. Antingen är jag jätteglad o hyper. Eller så är jag allmänt tjurig o trött. Är som att jag ständigt pendlar mellan trött och överhypertrött.  Blir liksom förvånad när jag läser tidigare inlägg. Jag menar, jag mår ju inte sådär dåligt egentligen. jag mår riktigt bra faktiskt. i alla fall just nu.  men jag är rätt hyper för tillfället. känns som att det kommer bli en stressig vecka o en ännu stressigare helg. massa plugg + massa annat. julklappar o sånt ska ju fixas. puss o kram. nu ska jag gå o göra nått vettigare.

När man sitter där på sista bussen hem och tårarna helt plötsligt börjar rinna och man önskar att man hoppat framför bussen istället för att hoppa på den, då inser man att man kanske egentligen inte mår sådär bra som man utger sig för att göra. man kanske trots allt känner den där ensamheten som man alltid sagt varit så långt borta. Men jag vet inte. vem är jag att dömma. vill bara ha någon att krypa upp till i soffan som håller om mig o säger att allt kommer bli bra, trots allt. nån att prata o mysa med. men inte mer än så. jag är lite småtrött på att bara ta itu med allt själv. men det blir kanske bäst så. man blir väll starkare, eller nått.


puss o kram

Nu är plugget över. Eller i alla fall för några dagar. Sov 12 timmar i natt.. Och det behvödes verkligen.
Igår skulle det egentligen varit utgång, men det blev idol- o cafémys med kusinen istället. Men det var jätte härligt. Precis vad jag behövde.

E gör mig fortfarande ledsen så fort jag tänker på henne. Vilket är rätt ofta. Men ibland blir jag lite småarg också. Om det hon sa till mig va sant skulle hon aldrig göra såhär mot varken sig själv eller mig. Det är så jag ser det i alla fall, just nu.

Men just nu ska jag bara vara glad för att jag inte måste göra något.

Puss o kram

Hatar att må så här. Jag orkar ingenting just nu. Skulle kunna vara med mina kompisar nu. och ha det jättetrevligt. Men just nu är det sista jag vill att bli påminnd om det. För jag sitter ju här. Ensam. Har varit mer lr mindre sjuk i två veckor nu. Det försvinner inte. Och jag orkar inte gå runt så. Menmen. Känner bara att jag inte passar in någonstans alls längre. Puss o kram

Söndag igen. Veckan har gått grymt fort. Det ända jag har i mitt huvud just nu är religion. Arbetet ska vara klart tills imorgon. Det var grymt svårt faktiskt. Man var tvungen att tänka. Djupt. Går natur, så är inte van vid att måste göra det när det gäller skolarbeten. ^^
Mässan i tisdags sa väll inte så mycket egentligen. Men det var kul att träffa kusinen. Och det verkar ju faktiskt som att vi två ska åka till Australien nästa höst om allt går som det ska och vi inte ångrar oss. Tror att det kan bli riktigt kul. Någonstans är blod tjockare än vatten tror jag. Vi kan ändå vara borta från varandra ett tag, och sedan är det samma sak när vi träffas igen i alla fall. Det är härligt.
Insparksfesten var helt okej. Lite mycket ettor, men vad har man att förvänta sig? Lite sunkigt att baren var i krogen brevid för dem över 18. Men fungerade väll det också.
Hade körlektion också. Nu ska tydligen mina nya lärare också sluta. 3 av 4 lärare jag haft har slutat. Man börjar ju undra vad man gör för fel... Jaja. Orkar inte koncentrera mig på körkort just nu.
Närmaste veckorna är grymt fullpackade med skolarbete. Jobbigt. Suck. Nej.
Nu ska jag återgå till religionsarbetet och vara allmänt djup o filosofisk... eller nått..
Ha det bra
Puss o Kram

Faktiskt. Läste lite i min blogg. Och det är ju inte mycket som är possitivt. Mitt liv är inte så deprimerande. Har nog bara större lust att skriva då. Desutom är det väldigt stor variation i när jag skriver. Men ska väll försöka skriva lite här varje söndag. Så får vi se hur det går.
Den här veckan har varit konstig på sitt sätt. har inte vant mig riktigt vid vardagen än. Fram till torsdag så var det ju mest plugg eftersom att det var ett bajsstort fysikprov då. första provet i trean. men kändes helt okej faktiskt. efter det var det ju skolfoto. blev säkert lika gräsligt som vanligt. jag tycker inte att jag är jätteful och så, men skolfoton tar verkligen fram det värsta hos folk ^^.. Sen var det myskväll med mamma på fredagen, eftersom att min käre far var bortrest. Vi åt krabba. det var gott. Jag tror jag spenderar alldeles för lite tid med mina föräldrar egentligen. föräldrar är underskattade...  Sen var det shopping med mamma dagen efter. Fick min skinjacka, men blev inte mycket mer än det. Sen virrade jag och Sandra runt på lekparker i Rågsved på kvällen/natten. Det var jätte mysigt. Sandra klättrade upp på en Mercedes och hoppade på den.. Vi var långt ifrån nyktra. Men det var skoj.
Nästa vecka blir nog kul. Insparksfest, Studiedag, Första Sånglektionen, Studera-och-jobbau-tomlandsmässa med kussen, Körlektioner mm.
Puss o Kram

Jag saknar honom. Jag gör verkligen det. Kan inte riktigt sluta tänka på honom. Och det är lite smått jobbigt. Och det är antagligen bara för att jag aldrig hann tänka klart. Men det kanske är bäst såhär ändå. men jag kanske borde öppnat käften lite senare. Då hade jag fått tänka längre, och då hade han kanske inte tvekat. men jag vet inte. För på nått sätt undrar jag om han någonsin tänker på mig nu för tiden. Om han saknar något. Men antagligen inte. Han har väll så många andra skulle jag tro. Jag är avundsjuk även fast vi inte är tillsammans längre. suck. önskar bara att jag inte kände mig så fruktansvärt bortglömd och ensam. tror att de flesta inte märker när jag mår dåligt längre. finns ju några få personer, men inte många. och jag antar att det är det som får mig att känna mig bortglömd. sen känns det inte som om jag träffar folk längre. känns som halva min umgängeskrets plötsligt är borta. känner mig avskärmad. men jag har väll gjort nått fel, som alltid. suck... godnatt..

Det var länge sedan jag skrev här nu. Har hänt grymt mycket sen sist. Lite för mycket kanske. Mitt huvud hänger inte riktigt med.
nu har det gått 3 månader. och självklart så tvekar jag igen. det är verkligen mig det är fel på. tror dock att det för att jag är för konflikträdd. så rädd att förlora. så jag är tyst. men tillslut  ligger allt där på ett stort jävla lager. och då orkar jag inte mer. och eftersom att jag är såpass feg så vill jag bara springa. men ska pröva att börja med ett praktgräl. om jag vågar. vill inte vara i mina skor just nu. det är så ensamt.
puss o kram

Idag när jag kom hem så fick jag någon form av ångestattack. Jag kunde inte sluta skaka eller gråta. Var helt sjukt. Jag har aldrig kännt mig så ensam som då. Så hjälplös. Kändes som att jag inte kunde andas. Sen kom mamma hem o satt brevid mig i en timme tills jag lugnade mig. Och det är väll helt okej nu. Nästan. Men skolan tar verkligen kål på mig. Visst det är sista jobbiga veckan. Men den är mer jobbig än vad jag klarar av. Jag kan varken sova lr äta längre, nästan. Jag vill ha luft. Jag vill ha sommarlov.